Känner mig som Pretty Woman

av Serpens Albus

Tågstationen i Helsingfors centrum känns bekant, nästan som hemma, efter alla kurser jag deltagit i i vår huvudstad. Men jag har aldrig klivit av tåget utan att ha något arbetsrelaterat på schemat. På den lilla ”piazza” som finns precis utanför stationen stannar jag upp för några sekunder, tar ett andetag och ser mig omkring medan resenärer strömmar till och från tågstationen. ”Hello Helsinki, how have you been?”

Målmedvetet styr jag mina steg mot Stockmans varuhus. Medan jag går scannar mina ögon av varenda ansikte som kommer emot mig, eftersom jag lite halvt förväntar mig se åtminstone några blogg-kändisar, exempelvis Peppe eller Magnus, vilket jag inte gör. Istället möter jag Hjallis Harkimo. Besvikelsen är enorm.

I Stockman förvånas jag över den ypperliga servicen. I dryga 45 minuter har jag en äldre dam att springa runt och hämta olika modeller av smoking, smokingskjortor och flugor, allt på eget modersmål. Jag kan inte hjälpa att undra ifall hennes tjänstvillighet beror på att jag helt klart skall spendera en ansenlig summa pengar eller om det här är normalt förfarande. För en stund känner jag mig som Pretty Woman. Det är först senare som paniken griper tag om mig eftersom jag är övertygad om att jag valt fel skjorta. Femton minuter innan hemfärden går jag tillbaka och byter. En våg av tillfredsställelse sköljer över mig. Känslan förstärks till nästintill något gudomligt då jag kommer hem och inser att den dessutom passar mycket bättre än den andra.

Fortes fortuna adiuvat