Min världsbild har förändrats

av Serpens Albus

På håll ser jag honom, eller snarare hans figur och gångstil eftersom det är för mörkt för att urskilja några detaljer i hans ansikte eller på hans kläder. Med raska steg är denne mystiska figur på väg genom kyrkparken och för en sekund undrar jag om han är på väg mot mig. Jag sträcker medvetet på mig och försöker se så auktoritär ut som möjligt, i ett försök att avskräcka honom, bara utifall han tänkt råna mig.

Klockan är halv sju på morgonen och jag ser mycket fram emot att komma hem, något jag egentligen har gjort hela kvällen, inte för att den på något sätt varit misslyckad utan för att jag har börjat fördjupa mig i detaljerna i en korrekt smoking. Detta är någonting typiskt för mig; jag kan bli oerhört fascinerad av ett ämne och känna ett starkt behov av att ta reda på så mycket information som möjligt, vare sig det är skillnaderna mellan olika modeller av bombplan i andra världskriget eller vilken sorts krage som är mer korrekt till smoking.

Eftersom jag medvetet skyndade på mina steg passerar den okände mannen gatan utan att möta mig. Jag pustar ut och kontemplerar kvällens händelser. Efter livliga diskussioner gick det upp för mig att det faktiskt finns folk på stadens krogar som är drogpåverkade; ett faktum jag inte egentligen förr har funderat på eftersom jag själv är helnykterist och antar att nästan alla, precis som jag,  är rätt så nyktra på krogen (förutom om de faller omkull). Att någon faktiskt skulle ta droger är för mig ungefär som att få reda på att det finns lönnmördare; man är medveten om det på något slags intellektuellt plan men det förblir ändå så pass opåtagligt att man undrar ifall det egentligen är en urban legend. Jag får en känsla av att min världsbild har förändrats en aning och undrar om jag själv någon gång skulle få möjlighet att använda en smoking.

Fortes fortuna adiuvat