”Skall jag våga?”

av Serpens Albus

”Skall jag våga?” Tanken svepte igenom mitt huvud som ett godståg utom kontroll. Nu står jag och stirrar på dörrhandtaget och kalkylerar risken över att bli påkommen. Frestelsen är dock för stor och jag bestämmer mig för att jag skall öppna dörren. Jag måste se vad som döljer sig bakom.

Efter en snabb titt över axeln tar jag ett stadigt tag om handtaget och öppnar dörren, överdrivet försiktigt. Jag kikar in och blir nästan chockad över att inte se en fontän och en förgylld soffa. Jag tar ett steg in för att få en bättre överblick. Nej, bara tomma wc-bås. Längre än så vågar jag inte utan stegar ut, dock med den kittlande känslan i magen av att ha gjort något förbjudet.

Gästerna börjar släppas in och jag pustar ut då jag inser att jag inte totalt kommer att vara omgiven av mamma-bloggare. Två timmar senare är allt förbi och jag har egentligen inget minne av vad jag sagt men jag är relativt säker på att jag glömde bort halva mitt välkomsttal. Det stör mig eftersom jag tyckte att det var rätt bra skrivet. Jag tröstar mig med att jag åtminstone fick se hur damernas wc såg ut.

Fortes fortuna adiuvat