För mig är det något av en tävling

av Serpens Albus

Jag går på gatan vid nedre torget i Vasa centrum. Mina steg är snabba, min blick flackar runt. Jag stannar inte ens vi guldsmedsaffären för att beundra klockorna i skyltfönstret, som jag brukar göra. Den sega förkylningen jag haft har äntligen släppt och jag har haft mitt bästa träningspass på en månad. Jag känner mig bra, nej, bättre än bra, toppen, nästan manisk.

Jag har nyss fyllt 32 men är i bättre form än då jag var 22. Jag skulle mycket väl kunna tävla mot 22-åringar eftersom det för mig är något av en tävling. Om åtta år är jag 40 och det är nästan förväntat att man skall ha lite kalaskula. Jag ser framemot det eftersom det inte kommer att vara jag.

Ljuset från gatlamporna som hänger i vajrar över körbanan kastar ett konstgjort, gulaktigt sken över de mörka gatorna. Det börjar bli kallt och jag inser att mina svarta läderhandskar snart måste bytas mot något varmare.

Fortes fortuna adiuvat