Flirtens valomerkki

av Serpens Albus

Jag har statt bredvid henne i en halv minut utan att hon märkt mig. Hon är en bekant till mig och jag kollar hur länge jag kan stå bredvid henne utan att hon märker mig. Jag befinner mig på en av stadens nattklubbar. Det är inte mitt ”stamställe”. Jag har faktiskt inget sådant nuförtiden, vilket stör mig.

Till sist märker hon mig och av någon anledning börjar vi diskutera bloggande. Hon säger sig inte tro på vad jag skriver utan är övertygad om att jag bara spelar svårfångad. Jag förstår att kanske speciellt kvinnor kan tänka så. Jag hörde en kvinna säga en gång att om man går ut på krogen och ingen stöter på en gör man något fel. Vi män har det lättare.

Det enda man som man behöver göra är egentligen…ingenting. Visst händer det att kvinnor ändå flirtar med dig. De absolut djärvaste kanske t.om vågar komma fram och säga några ord. Om man då spelar dum och låtsas att man inte fattar deras oh så tydliga vinkar (vilket man inte heller gjorde förrän man var ungefär 25) eller helt resolut inte besvarar dem desto mer avstannar hela processen. Det är flirtens valomerkki eftersom kvinnor helt enkelt inte vågar vara påstridiga (förrän de är ca 37). Det blir ett val; mitt val. Och det innebär frihet. Jag gillar frihet.

Fortes fortuna adiuvat