Något jag aldrig lärt mig

av Serpens Albus

Jag sitter på en brygga och tittar ut över vattnet medan augustisolen sänker sig i horisonten. Luften är ännu ljummen och av någon mirakulös orsak finns knappt några mygg alls. Jag lutar mig tillbaka i stolen och rättar till min kavaj. Det är sådana här stunder då jag tycker det skulle passa med ett glas cognac och kanske en cigarr. Jag är dock helnykterist och har aldrig rökt i hela mitt liv.

För det mesta har jag inga problem med att vara nykterist. Jag går på krogen precis som alla andra och stör mig inte på folk som är berusade (så länge de inte spiller på mina kläder eller spyr i min bil). Det är egentligen bara två gånger som jag upplevt att min självvalda nykterhet skapat smärre problem. Första gången var i Spanien då jag och min resekamrat blev erbjudna en ”festkryssning”. Jag skulle mycket väl ha kunnat åka men jag antog att de inte serverade coca cola. Andra gången var på ett massivt poolparty där det inte heller serverades andra alkoholfria alternativ än energidryck.

Vad som tilltalar mig med alkohol är inte egentligen alkoholen i sig, vilken jag inte gillar smaken på, utan allting runtomkring. Jag gillar idén med att dricka vin till maten och kanske diskutera aromer eller skillnaden mellan franska och italienska viner. Något sådant känns mycket mer ”vuxet” än att beställa in en cokis till maten. Men den sociala alkoholkulturen är något jag aldrig har lärt mig, lika lite som jag lärt mig dricka kaffe och det av samma orsak; jag tål inte smaken. Därför fortsätter jag att vara en coca cola-connoisseur.

Fortes fortuna adiuvat