Den lilla flickan stannar och stirrar på mig

av Serpens Albus

Den lilla flickan stannar och stirrar på mig. Jag ler lite halvt för att visa att jag är ofarlig och sätter upp påsen med päron på vågen. I ögonvrån ser jag hur hon ännu står där, ungefär tre meter ifrån mig, alldeles stilla…stirrande. Det hela gör mig både en aning förvirrad och skrämd eftersom jag inte har en aning om vad hon vill, om något. Hennes mamma ropar och jag pustar ut när hon springer iväg.

Jag drar handen genom mitt nyklippta hår i nacken. Jag är väldigt nöjd med denna månads klippning. Jag minns första gången jag besökte min nuvarande frisör. Jag tog med en bild av Josh Duhamel och bad om att få håret klippt exakt som han hade. Den gången blev jag inte lika nöjd. Tydligen kunde inte frisören sätta på mig hans ansikte.

Jag går mellan hyllorna, långsamt och metodiskt. Det är mitten av månaden och jag antecknar priser på olika varor, för att hålla reda på prisutvecklingen. Vid frukostflingorna stelnar jag till. Där mellan paketen står en Almondy efterrättskaka. ”Djupfryst” läser jag på förpackningen, som känns varm. Jag tänker först föra tillbaka kakan till frysdisken, eftersom jag minns hur en bekant som arbetar i kassan beklagat sig över hur kunder lämnar varor här och där i butiken. Men jag hejdar mig. Tänk om den stått där länge och någon får hem en hård, illasmakande kaka. Jag går förvirrad därifrån.

Fortes fortuna adiuvat