En liten flirt i ett provrum

av Serpens Albus

Tidigt smög sig mörkret in och svepte in staden i ett dunkelt dis. Klockan är halv fem och jag är på väg hem från jobbet. Belåten över att min förkylning äntligen verkar ha släppt åtminstone en del av det järngrepp som hållit mig den senaste veckan bestämmer jag mig för att ta en runda genom shoppingcentret Rewell Center.

Det känns som om någonting har hänt under de dagar jag legat i sängen med endast blodiga näsdukar och ett exemplar av brittiska GQ magazine, inte att förväxlas (som jag gjorde en gång i Helsingfors då jag letade efter lite passande lektyr till tågresan hem) med GT (Gay Times). Människor hostar, snörvlar och snyter sig. Mörkrets följeslagare är tydligen höstförkylningen, som oundvikligen kommer att göra sig påmind med jämna mellanrum ända fram till maj.

Medan jag funderar över vilket håll man skall hosta åt ifall man är omringad av människor faller mina ögon på en mörkbrun kostym. Jag har sett denna brunett förr. Vi hade en liten flirt i ett provrum i somras. Vi möts igen, denna gång sänkt med 70%. Hon omfamnar mig lika mjukt idag som då, viskar i mitt öra de färgkombinationer med skjorta och slips vi tillsammans kunde skapa. Den lilla fresterskan. På vägen hem undrar jag ifall jag är den enda människan i stan som impuls-shoppar en kostym.

Fortes fortuna adiuvat