Ingen bryr sig mer om dina pengar än du

av Serpens Albus

I ensamhetens borg ljuder tonerna av Bach och Berliotz medan jag stryker nytvättade skjortor. Det finns få saker så tillfredsställande eller vackert som en rad nystrukna skjortor, färdiga att användas. I kylskåpet står en portion soppa som jag ser fram emot att äta senare. Trots detta är mina tankar på annat håll. Jag kontemplerar en artikel jag läste tidigare idag i Vasabladet, om hur en kvinna efter att ha investerat tid och pengar i en gård och djur tillsammans med sin sambo nu står utan någonting (förutom några kor) efter att mannen avlidit i en olycka.

Det är dylika situationer som den färska sambolagen är ämnad att motverka. Jag kan dock inte hjälpa att fråga – vems fel är det egentligen? Ponera att  två personer startar ett företag ihop och man väljer att skriva precis allting i den enas namn eftersom det är ”enklast så”. Ägaren dör och den andre parten står utan ett piss. Vem skulle säga att detta var en bra uppgörelse? Samboende borde ses precis på samma sätt; som en affärsuppgörelse. Folks motvilja att se det för vad det är har skapat ett behov av ett förmyndarsamhälle; en proverbial storebror som kommer och bestämmer reglerna när vi själva tycker det är ”för jobbigt” att faktiskt bry sig.

I praktiken betyder det att ifall du och den du bor med har bott ihop i fem år eller har gemensamma barn (eller gemensam vårdnad om barn) handlar det i statens ögon om en affärsuppgörelse. Det är inte kärlek, det är ett företag. Även fastän du kanske inte har speciellt mycket just nu måste du fråga dig själv om du har planerat att fortsätta så och om inte, hur kommer det att inverka på företaget som är ert samboende. Det finns ingen som bryr sig mer om dina pengar och tillgångar än du själv. Det är upp till dig att skydda dem.

Fortes fortuna adiuvat