Det skulle bara ha väckt en svårmättad hunger i mig

av Serpens Albus

Den mörkgråa ytterkappa jag har på mig är uppknäppt. Den kyliga höstvinden svalkar min bringa och får kappan att öppna sig och fladdra. Skuggan som gatlampan bakom mig kastar får mig att känna mig lite som Batman, med bättre skor. Ljudet av mina steg klapprar rytmiskt mot asfalten då jag tar min sedvanliga promenad efter en kväll på krogen. En kväll som inte skulle bli så här.

Min hals värker en aning och mitt huvud verkar vara fullt av en kletig massa som jag är tvungen att med våld pressa ut. Tolv timmar innan mitt Batman-ögonblick planerar jag ännu stanna hemma, efter den inbokade ishockeymatchen med vänner. Hockeyn övergår emellertid i en trerätters middag, som övergår i drinkar och slutligen ett besök på en nattklubb som jag hört skall vara för ”snobbar”. Det visar sig att det endast betyder att folk faktiskt har på sig skjorta istället för t-shirt.

Klockan är tio över tre då jag kommer hem. På mitt soffbord ligger en bok med tips på hur man blir bättre att flirta. Jag tänker tillbaka på kvällen och hur jag mycket väl kunde ha skapat tillfällen som boken talar om, hur jag skulle ha kunnat förföra någon uppstylad nattklubbsdrottning. Skulle det vara något jag skulle se tillbaka på med glädje på ålderns höst. Skulle det vara ett kärt minne? Nej. Det skulle bara ha väckt en svårmättad hunger i mig; något jag kanske inte skulle kunna kontrollera. Jag hatar att inte ha kontroll.

Fortes fortuna adiuvat