I kassakön

av Serpens Albus

Jag stirrar på bilden av det nyförlovade paret. Hennes blick strålar av upprymdhet och ger en ytterst bra beskrivning på det trötta uttrycket ”gå på rosa moln”. Hans blick, däremot, är mest lite smått obekväm, som om han är totalt överrumplad av ögonblicket; ”oj då, väldans vad nöjd hon blev”. Som en hjort i strålkastarskenet stirrar han lite besvärat in i kameran som förevigar ögonblicket medan hon ser ut som om hon skulle kunna flyga iväg vilken sekund som helst. Jag släpper blicken från löpsedeln men tanken stannar kvar i mitt huvud.

Jag tycker mig ha sett fenomenet förr; kvinnan är långt mer uppspelt över en förlovning och framtida giftermål än mannen. Män beskrivs ofta som enklare och mer logiskt tänkande än kvinnor, som enligt stereotypen skall vara mer ”känslovarelser”. Kanske det är detta jag uppfattar i bilden som upprepas om och om igen; en pragmatisk man som helt kallt konstaterar: så här blev det, det här är planen framöver. Kvinnan funderar redan på blomsteruppsättningar innan hon ens fått ringen på fingret. Ändå tycker jag mig minnas att jag sett statistik på att det de facto är kvinnor som ansöker om flest skilsmässor.

Jag närmar mig kassan och börjar plocka upp mina varor på bandet. Jag har länge varit av åsikten att bilden av äktenskap generellt sett är överromantiserad; en orealistisk dröm om att hitta sin själsfrände. Kan det emellertid vara så att kvinnor har en mer orealistisk bild av äktenskap än män; en prinsessdröm som omöjligtvis kan gå i uppfyllelse? Kassakön har slutat röra på sig. Den överviktiga kvinnan framför mig har glömt att väga sina grönsaker. Precis varenda en. Jag påminner mig själv om att börja kolla in vad folk har i sina kundvagnar innan jag ställer mig i kön.

Fortes fortuna adiuvat