”För du ser ut som en bög”

av Serpens Albus

”Är du bög?” frågar han. ”För du ser ut som en bög”. Finkänsligt. Jag flinar inombords men ser allvaret i situationen och avlägsnar mig från platsen. Jag brukar inte ytterligare provocera uppretade finska män på krogen, speciellt inte den här tiden på dygnet. Så många möjligheter att sparra verbalt går om intet. ”Verkligen, tycker du? Aj då…vad kan jag göra åt det anser du? Man vill ju verkligen inte attrahera män”. Varför inte: ”jag är smickrad men du är inte min typ”. Eller om jag hade velat vara riktigt fräck: ”din mamma verkade inte tycka det”.

Natten verkar ha förmågan att ta fram både våra bästa och våra värsta sidor. De bästa visas upp mellan 23:00 och 02:00. Därefter börjar alltför många känna sig frustrerade och de värsta sidorna visar sitt fula ansikte. Jag har på mig mörkblåa jeans och en rosa, figursydd skjorta av Hugo Boss, vilket i retrospekt kunde vara en av orsakerna till mannens homofobiska utbrott.

Jag undrar vad det är specifikt som får en annars normal kille att i aggressiv ton fråga av en okänd man ifall denne är bög. Är det avundsjuka över min helt fantastiska stilkänsla? Står han faktiskt där och tänker för sig själv: ”fan den där killen ser ut att ha det under kontroll…bäst att ta ner honom på jorden genom att säga något fyndigt…HA! Där fick han”? Även i berusat tillstånd måste det förekomma någon slags tankeverksamhet, en slags logiskt resonemang som slutar i att en förolämpning är det absolut bästa alternativet. Svaren på dessa frågor undgår mig även långt efter att jag kommit hem från nattklubbens myller.

Fortes fortuna adiuvat