I väntan på natten

av Serpens Albus

Efter tio timmars sömn vaknar jag. Lägenheten är helt tyst och jag ligger i sängen ännu 20 minuter innan jag stiger upp, klär på mig och utan att äta frukost beger mig till gymet. De ljusbruna väggarna omklädningsrummet välkomnar mig när jag stiger in. Mina träningspass på lördagsmorgnarna har nu blivit en rutin; ett perfekt sätt att starta helgen. Femtio minuter senare, efter mag-och konditionsträning går jag hemåt.

Det är fantastiskt vilken förvandling som Vasas gator genomgår en lördag. Kontrasten från förmiddagens pensionärer och barnfamiljer och nattens nattklubbsdrottningar är markant. Det händer att jag på kvällen beger mig ut på stan runt klockan 8, bara för att beskåda det mellanting som då råder; en spöklik atmosfär, fylld av förväntan och folk som beger sig till förfester.

På natten kan en helt främmande person häva ur sig ”vad är du för slipsnisse?”, något som skulle vara helt otänkbart på dagen. Kvinnor på en nattklubb kan bara gå därifrån utan att säga ett ord då en man bjuder upp dem. På en för- eller hemmafest skulle det uppfattas som ytterst märkligt beteende. Nattens anonymitet verkar ge oss tillåtelse att inte bara vara mer öppna utan även mer ohövliga. Vår inre skitstövel får springa fritt, hand i hand vårt öppna, sociala medelhavs-jag.
Jag kommer hem från gymet precis i tid för att se på en dokumentär om forntida uppfinningar. Dagen har börjat bra, i väntan på natten.

Fortes fortuna adiuvat