Ursäkter

av Serpens Albus

Jag stiger ut på gatan utanför Citymarket och tar ett djupt andetag. Jag är inte säker vem jag skall förbanna; de där kortläsar-apparaterna i matbutiker eller åldringar som absolut inte kan klura ut hur de skall användas. Jag ser ner på mina nyputsade skor och lugnar mig. Beläggningen på gågatan är våt efter dagens regn. Några droppar faller ännu och jag spänner upp mitt svarta paraply så att inte jackan skall bli våt. Detta lyckas inte fullständigt eftersom paraplyet är en aning för litet, vilket betyder att min vänsterarm får en del fukt på sig. Jag har förvisso ett större paraply men det matchade inte med vad jag har på mig.

På en bänk ligger en alkoholiserad uteliggare och försöker läsa en övergiven skvallertidning, vilket inte lyckas så bra eftersom han verkar helt oförmögen att hålla sig på bänken. Upprepade gånger faller han i marken, varpå han tar sig upp igen och fortsätter sina försök att läsa om prinsessan Victorias graviditet eller något lika oviktigt. Jag betraktar spektaklet medan jag går förbi.

Jag skulle kunna ge honom pengar, eller köpa en smörgås åt stackaren. Men jag har bråttom, har inga kontanter på mig och han skulle ändå använda det till att köpa alkohol eller narkotika. Ursäkter. Jag skulle mycket väl kunna gå till automaten och ta ut pengar, eller ge honom lite mat ur min egen påse som jag stadigt håller i min vänsterhand, om han nu skulle gilla råa ägg och mjölk. Jag gör inget av detta. Jag passerar restaurangen Il Banco på vägen hem och påminner mig själv om att boka bord.

Fortes fortuna adiuvat