Något hon tydligen inte kan tåla

av Serpens Albus

Jag kommer till klubben innan den ens är halvfull. Jag tar tillfället i akt och går till toaletterna, som i detta tidiga skede av kvällen ännu står oanvända och skinande rena. Jag tvättar händerna och betraktar min spegelbild i den avlånga spegeln uppsatt över det lika långa handfatet i borstat, rostfritt stål. Jag har på mig mörkblåa jeans, svarta läderskor med matchande bälte och en vit, kritstrecksrandig skjorta av egyptisk bomull. Dansgolvet är ännu helt tomt och musiken är på en så pass låg nivå att man t.om kunde föra en konversation utan att höja rösten. Jag lämnar klubben och möter bekanta på en närbelägen bar.

Jag återvänder till nattklubben två timmar senare, då en kö har bildats utanför. Halva nöjet i att komma tidigt är att få stega rakt förbi kön så jag tar tid på mig och försöker se precis så självbelåten och överlägsen ut som jag känner mig. Vid baren står en uppstylad blondin med röd, perfekt sittande, figursydd klänning. Håret är bakåtkammat och uppsatt och hennes läppstift matchar den brandröda klänningen. Jag påminner mig själv om att lyssna på Robert Palmer då jag kommer hem. En stund överväger jag att låta henne få sin drink innan jag själv ställer mig vid baren men eftersom det bredvid henne faktiskt finns utrymme bestämmer jag mig för att ändå tränga mig fram till bardisken. Varför skulle jag vara tvungen att behandla henne på något annat sätt än andra?

Jag ställer mig vid baren med en sedel i handen som signal åt bartendern att jag vill beställa. Jag ser inte på blondinen bredvid mig, inte ens sneglar. Jag har ingen önskan att ens tilltala henne eftersom hon ser helt uttråkad, nästan lite arg ut, så jag ignorerar henne totalt. Detta är något hon tydligen inte kan tåla och hon börjar prata med mig och frågar vilka andra nattklubbar det finns i stan. Jag får min drink, betalar och önskar henne trevlig kväll. Märkbart missnöjd över livets jävlighet hör jag henne säga till ingen specifik: ”jumalauta mikä paikka tää oikeesti on?!” Det är fjärde dagen i följd som jag känner mig på helt fantastiskt bra humör.

Fortes fortuna adiuvat