Vem anade att misslyckande luktar lime?

av Serpens Albus

Innan jag sätter in mina kontaktlinser tvättar jag händerna noggrant och torkar dem med en pappershandduk. Jag använder en flytande handtvål med en väldigt distinkt lukt. Min handtvål luktar misslyckande. När jag första gången skulle sätta in linser kämpade jag i 40 minuter, ett faktum jag blir påmind om varje gång jag tvättar händerna. Vem anade att misslyckande luktar lime? Idag är det dock inte tillräckligt för att få mig på dåligt humör.

Jag sitter på soffan och äter en skål cornflakes. Jag har låtit mjölken stå framme en stund eftersom smaken inte kommer till sin fulla rätt ifall mjölken är iskall. Det stör mig att flarnen inte har rätt storlek. De är på tok för små och jag överväger att skicka ett argt e-mail åt företaget. Kanske jag till och med skulle få några förpackningar gratis.

Medan jag äter ser jag på ett avsnitt av Lyxfällan, där ett par som vanligt kämpar med enorma lån och överkonsumtion av prylar. Jag gottar mig i faktum att jag själv inte har ett enda lån och min privatekonomi är nästintill exemplariskt skött. En våg av tillfredsställelse sköljer över mig. Jag sänker ljudet och lyssnar, lyssnar på stillheten. Jag funderar över när jag vill gå till sängs; kanske halv ett, eller varför inte två? Det är mitt eget val. Jag inser att jag är i ett gyllene skede i mitt liv och det blir bara bättre. Jag bor i bachelorland.

Fortes fortuna adiuvat