I slutet av löneperioden är kontot lika tomt som förr

av Serpens Albus

Imorse skummade jag igenom morgonens bloggar och fastnade för en med den korta men ack så lockande titeln ”Pengar”. Skribenten beklagar sig över att ”allt” kretsar kring pengar och att få det att gå ihop. Hon vill kunna shoppa utan budget, resa, flytta och inte ha högar av räkningar som ger en ångest. Jag vet inte hur många gånger jag hört samma sak, oftast är det av studerande som nästan direkt tillägger att de längtar tills de blir färdiga så att de kan ”börja livet på riktigt”. De väntar på att kunna förtjäna pengar och uppfylla alla sina materiella drömmar.

Problemet är att ens spenderande ofta knyts ihop till ens lön. Man lunchar på stan varenda dag, går igenom köpcentret och ser ett par underbara skor som man bara måste ha och köper lite lyxigare mat eftersom man inte längre behöver leva på makaroner och tonfisk. Jo, och så skall man ju ha lite fräscha grejer till lägenheten, kanske till och med flytta till något större. I slutet av löneperioden är kontot lika tomt som förr och man har ingen aning om hur det gick till. Det handlar om ”livsstilsinflation”; man anpassar utgifterna efter lönen.

Det finns emellertid en lösning och lösningen kallas “budget”. Grunden för en budget ligger i vad man vill åstadkomma; vad är det du vill göra? Steg två är att klura ut vad det kostar. Steg tre är att bestämma när man vill göra det, vilket ger dig en tidsram och du kan räkna ut hur mycket du behöver spara per månad för att uppnå ditt mål. Genom att noggrant följa dina utgifter och räkna ut när räkningarna bör komma (många räkningar kommer med bestämda intervaller, exempelvis elräkning, fordonsskatt, trafikförsäkring etc) kan du också budgetera för dem på förhand och stressen försvinner. Oftast har man fler än ett mål, vilket betyder att man helt enkelt måste klura ut vad som är viktigast för dig; är det viktigare att shoppa loss en dag helt utan budget eller att resa till Thailand? Båda är uppnåeliga…men inte på samma gång.

 

“You can have anything you want but you can’t have everything you want”
Peter Macwilliams