Femhundra damer i bikini lugnar mig

av Serpens Albus

Det är tidig lördag kväll och till skillnad från andra helger står jag varken i duschen och tvättar bort en ansiktsmask eller njuter av min traditionella helgtupplur före kvällens drabbning. Jag befinner mig på Vasklot i Vasa där 1000 pers blandas i Tropiclandias gryta med en miljon liter vatten till en festsoppa med namn Fantasia. Jag har på ett par badshorts och ett svart läderhalsband. Jag stör mig över att min skåpnyckel är fäst i ett brett, blått gummiarmband, och inte alls matchar min outfit. Femhundra damer i bikini lugnar mig nästan lika mycket som då jag i min egen spegelbild ser att sommarens extra insatta träningspass har gett utdelning.

Under kvällens lopp börjar jag misstänka att jag håller på att bli senil, eftersom jag kunde ha svurit på att en tjej jag sett tidigare nu har på sig en annan färgad bikini än tidigare. Jag inser senare att hon måste ha kommit på snilleblixten att ha med flera olika par. Hon har t.om matchat solglasögonen. Jag börjar fundera om det här är något jag själv borde prova på nästa år. Jag oroar mig över att kloret i vattnet skall torka ut min hud.

Den officiella efterfesten är död när jag och min följeslagare stegar in men vi bestämmer oss ändå att åtminstone beställa drinkar, vilka vi inmundigar medan vi förundras över faktum att vi inte sett en enda person spy i poolen tidigare under kvällen. En rödhårig kvinna med gips kring armen och samma outfit som då jag mötte henne på gatan en tidigare helg stannar tvärt och meddelar bestämt att vi är på tok för attraktiva för det här stället. ”Ylikomeita” är ordet hon använder. Hennes ton förändras dock snabbt från flirtig till aggressiv antingen när vi inte verkar förstå hennes budskap. Tio minuter senare lämnar vi stället för en annan krog, som lyckligtvis inte är mitt stamställe. Mitt hår ser förskräckligt ut.

Fortes fortuna adiuvat