Sommaren är över, länge leve sommaren

av Serpens Albus

Mina steg ekar mellan husväggarna. Gatorna är tomma förutom några enstaka städare och postiljoner. Det är nästan svårt att förstå att för endast några timmar sedan var gatorna fyllda av mer eller mindre överförfriskade människor, på väg hem eller till någon hastigt ordnad efterfest i ett desperat försök att förlänga nattens magi, eller kanske för att förlänga sommaren. Jag möter morgonsolens första strålar då jag korsar Sandögatan. Jag stannar mitt på vägen och andas in sommarluften. Om 25 timmar ringer min väckarklocka och semestern är slut.

Sista semesterdagen tillbringas med en olustig känsla i magen; ett sorgset konstaterande att det är över för i år. Midsommaren är ett minne blott och juli månad sprang förbi i ett skimmer av sena nätter, otaliga kilo vattenmelon och litervis coca cola. Snart är hösten här med bitande vind, regn och horder av studerande som återigen andas liv i ett annars lite halvsömnigt Vasa. Förra året försökte jag mig på att bevara semesterstämningen ännu efter att jag börjat jobba igen. Vad är väl det, tänkte jag, man stiger bara upp lite tidigare och går till jobbet några timmar mitt på dagen. Jag gör inga sådana försök i år.

Tjugofem timmar efter att jag stått och betraktat en mås plocka upp en fransk potatis från gatan utanför mitt hus ringer min väckarklocka. Naturligtvis stiger jag inte upp direkt utan ligger och halvsover ännu en halvtimme. Min säng verkar ha blivit till en sådan där fälla i Saw-filmerna; omöjlig att ta sig ur och då man äntligen gör det känner man sig halvdöd. Då jag öppnar ytterdörren slår den emot mig; kall höstluft. Sommaren är över.

Fortes fortuna adiuvat