This is how I roll

av Serpens Albus

Jag befinner mig i Hovrättsparken på en kvällspromenad. Jag försöker kyla ner mig en aning innan jag skall gå till sängs men det verkar inte funka så bra. Luften är varm och tjock, som ett smörpaket som stått framme. Tropiska nätter, skrevs det på Vasabladet.

Jag konstaterar att hälften av min semester har gått och att sommaren snart är över. Förrän man vet ordet av det har vi tre meter snö och de där kota skjortsen som prytt kvinnorna i sommar har kastats långt bak i garderoben, kanske till och med ersatts av de där förbannade leggingsen och haremsbyxorna som ser ut som om bäraren har skitit ner sig. Jag blir stressad av taken och inser att det nog är däför som folk planerar sinsemster så ingående; så att de skall minnas sommaren och inte gå ner sig alltför djupt i leggings-träsket på vintern.

Jag vaknar klockan 10 av att min telefon ringer. Naturligtvis är det  en telefonförsäljare som tycker att jag behöver t-skjortor och kalsonger. ”Är det därför du ringer och väcker mig mitt i natten din sjuka jävel?” ryter jag åt honom. ”Är det sånt du går igång på? Du sitter säkert där i din läderfotölj och smeker dig på bröstet medan i talar”. Försäljaren verkar chockad, tackar för sig och lägger på. Naturligtvis hände inte det där. Jag är alltför snäll för att säga något sådant, fastän jag många gånger skulle ha velat. Jag somnar om och vaknar igen klockan 1 på eftermiddagen. Tolv timmar sömn. Jag har semester and this is how I roll.

Fortes fortuna adiuvat