Vet kvinnor vilken makt de har?

av Serpens Albus

Klockan är 03:20. Jag har på mig beigea byxor, ljusa brogues från Tiger of Sweden och en kritstrecksrandig skjorta gjord av Egyptisk bomull. Jag står vid baren i en nattklubb i Vasa och betraktar en mans försök att  ragga på en tjej som sitter vid ett bord lite längre bort. Han har ingen chans.

Hon sitter med sluten kroppshållning, riktad bort från honom. Att hon börjar knappa på sin mobiltelefon hjälper inte direkt heller. En stund funderar jag på att gå fram till honom och ge honom de dåliga nyheterna. ”Sorry killen. Det där raggprojektet är dödfött, du gör det bäst i att bara gå hem och hoppas på att någon Pussycat Dolls-video visas på mtv”. Men jag tror han skulle ta illa upp eller kanske ännu värre – tro att jag vill stjäla hans ragg.

Då jag lugnt strosar hemåt längs Vasas gator på morgonkvisten funderar jag på ifall kvinnor är aktivt medvetna om vilken makt de har över män, eller åtminstone den här typen av män; sådana som följer dem i hälarna som en liten hund och med viftande svans hoppas på en liten smula av uppmärksamhet. Med en enda mening kan de förstöra hans kväll eller höja hans självförtroende till skyarna. De kan också låtsas vara dumma, inte ha någon aning om hans försök, låta honom hållas, låta honom hoppas på att något skall hända, bara han är tillräckligt ihärdig, bara för att kvinnan inte vill såra honom eller kanske t.om för att hon innerst inne faktiskt tycker om uppmärksamheten.
När solens strålar når hustaken går jag till sängs. Jag drömmer om en katt som äter hamstrar.

Fortes fortuna adiuvat