Jaktsäsong på kvinnor

av Serpens Albus

Det fanns en tid för många år sedan då jag gick på krogen med huvudtmålet att jaga kvinnor. Nåja, jag nöjde mig ifall jag hittade en. Jag medger att det fanns ett visst nöje i det hela. Det fanns faktiskt en del av mig som gillade ”jakten”, speciellt då man fått upp vittringen på något passande ”byte”. Då jag ser tillbaka på det gillade jag faktiskt den aspekten mer än ”the kill”. Det innebar dock även en hel del stress.

Jag kan vara extremt analytisk; en person som tror att varje situation är ett problem som kan lösas bara man matar in rätt data. Därför analyserade jag allt jag gjorde; mitt kroppsspråk, kläderna jag bar och vad och hur jag sade något. Allt för att uppnå ett specifikt mål och då jag sökte mig hem efter vad jag då ansåg vara en misslyckad kväll, utan att ens ha pratat med en kvinna, förnekar jag inte att jag nog kände mig en aning misslyckad själv och frågade vad jag gjort fel. Jag var dock inte helt misslyckad i konstformen att fånga kvinnor. Ibland lyckades jag, ibland inte men det var ett konstant stressmoment; något som jag konstant hade i bakhuvudet.

Jag tror att det här stämmer för många män; själva jakten, det konstanta letandet efter ”den rätta” eller bara ”rätt för inatt” är väldigt stressfyllt och om ett förhållande tar slut ser de igen framför sig en framtid med ett konstant jagande efter kvinnligt godkännande (kanske det t.om är därför som äktenskap är så ofantligt populärt fastän folk skiljer sig till höger och vänster). ”Om du faller av, stig bara upp i sadeln och försök igen för det finns mycket mer fisk i havet” och allt det där. Det finns en enorm frihet i att inte längre behöva bry sig i vad kvinnor tycker och tänker om vad man har på sig eller ifall man säger de ”rätta” sakerna. Gillar de inte att jag har kostym en onsdag – tough shit, jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte ifall de tycker att jag säger något ”konstigt”. Jag gör vad jag vill, hur jag vill. Jag har gett upp jakten.

”No longer will I strain myself trying to divine what a woman’s expectations are so I can meet them.”
Thomas Ellis