Jag undrar om jag har något slags märkligt behov av att inte göra som alla andra

av Serpens Albus

Jag har på mig en svart läderjacka, mörka jeans, solglasögon och en svart bag i ena näven. Jag går rakt över gräsmattan medan folk runtomkring mig snällt går på grusstigarna som går genom parken. Titta på dem, får som går fram genom livet utan att tänka på vad de egentligen gör. Jag känner mig lite som den där killen i filmen ”Falling Down” då han sneddade över en golfbana, lite rebellisk och cool. Jag undrar om jag har något slags märkligt behov av att inte göra som alla andra och vad det isåfall beror på.

Jag stannar till då jag märker att det är fullt med avföring runt mina fötter. Vad är nu detta, får hundar* i Esbo springa fritt och bajsa i parkerna?! Jag känner mig plötsligt betydligt mindre cool när jag snällt försöker ta mig till grusgången utan att trampa i bajs.

Dagens föreläsningar är slut och jag har bestämt mig för att ta mig tillbaka till hotellet på egen hand. En del av deltagarna stannade kvar längre för ”samvaro” men eftersom jag varit uppe sedan fem i morse anser jag att sömn är av högre prioritet. Det är så här jag vill ha det; försöka hitta min egen väg på mitt eget sätt. Ända sedan jag var liten och ville lära mig cykla på egen hand, utan att någon såg på; på samma sätt vill jag ta mig till hotellet på egen hand, vilket jag gör men missar med ungefär 200 meter.

Fortes fortuna adiuvat

*Jag insåg senare att det  var bajs från Kanadagäss