Mindf**k på strippklubben

av Serpens Albus

Det stormar kring gamle Kalle. Det skulle kunna vara en barnbok men Kalle i sammanhanget är Sveriges Konung och stormen är rykten om att han skall ha gått på strippklubbar och umgåtts med kriminella. So what? Jesus umgicks ju med både kriminella och prostituerade och honom lyfter man till skyarna som förebilden för allt som är gott. Kanske Kalle helt enkelt blir tvungen att korsfästa sig för att kunna få försoning, eller kanske det bara beror på att Jesus gick på bättre strippklubbar. En del kan ju vara rätt sunkiga, som Lady Pink i Vasa.

Jag har besökt en strippklubb en gång i mitt liv, då jag deltog i en svensexa. Jag såg faktiskt fram emot besöket, inte egentligen för de mer eller mindre avklädda damerna utan för att det är en så otrolig kliché-artad sak att göra på en svensexa. Jag tänkte liksom att man skulle känna sig en aning som Nikki Sixx i Mötley Crue; sitta där och skämta lite och se coolt oberörd ut medan halvnakna kvinnor gned sig mot en stång, kanske t.om med Girls, Girls, Girls skrålande ur högtalarna. Besöket blev allt annat än jag anat; en mindf**k utan dess like.

Jag har växt upp med mantran om att man inte skall stirra på kvinnor. Det är ohövligt och förolämpande (och numera olagligt i vissa länder). På en strippklubb är det meningen att man skall stirra. Jag fann det otroligt svårt att gå emot den feministiska indoktrineringen och skämdes litegrann ifall jag mer än sneglade på dem. Det sägs även att ingen kvinna frivilligt arbetar inom sexindustrin, vilket fick mig att undra varför de var här, vilka slags livsöden som gjort dessa kvinnor oförmögna att göra annat än att ta av sig kläderna för pengar. Utnyttjades de egentligen av någon, en ond man i kulisserna? Det var först en tid senare då jag på tv såg en dokumentär om ”prostituerade” (de såg sig inte själva som prostituerade utan mer som att de hade ”många pojkvänner”) i Thailand som jag egentligen ifrågasatte mitt tankesätt. En av flickorna i filmen beskrev hur hon började ha sex för pengar för att ett vanligt arbete ”inte kändes som hennes grej”. Hon hade provat på men gillade inte alla regler som fanns på arbetsplatsen och att stiga upp tidigt. Kanske damerna på Lady Pink var likadana och där av egen fri vilja. Kanske de helt enkelt var för lata för att göra något annat. Kanske de bara går sin egen väg och motsätter sig att skaffa en utbildning, ett jobb och bli ännu en kugge i maskineriet. Kanske de t.om skulle ha sett mina tidigare pro-feministiska funderingar som en förolämpning.

Fortes fortuna adiuvat