Vilket ansvar bär individen för andras mentala välbefinnande?

av Serpens Albus

Veckans tema på Papper behandlar den överdrivna fokus som sätts på utseende inför strandsäsongen. Det sägs ofta att kraven som vårt ”utseendefixerade samhälle” sätter på folk är orealistiska, ouppnåeliga ideal som t.om kan leda till att folk utvecklar ätstörningar. Det har gått så pass långt att tillstånd som egentligen inte är diagnostiserade ätstörningar men som kan leda till det har fått en benämning (ortorexi) och därmed också ett visst stigma. Ortorexin ses mer som ett ”överdrivet uttryck av samhälleliga trender och värderingar”. Och där är vi igen; det är ”samhällets” fel.

”Samhället” och ”media” ; stora ansiktslösa abstraktioner som ingen egentligen kan säga vad de är och som inte heller kan försvara sig, en ytterst läglig syndabock. Men samhället utgörs ju i grund och botten av individer, du och jag. Jag har inte träffat på en enda person som sagt att de har förväntningar på folk att dessa skall vara vältränade och solbrända. Om man skulle få välja fritt i en perfekt värld, visst, men det är långt ifrån den prioritering som man får intrycket att det är då det talas om ”samhällets krav”.

Eftersom samhället utgörs av individer frågar jag mig då vad mitt eget, personliga ansvar är. Man skulle kunna argumentera att jag, som stjärnbloggare med över 50 unika besökare per vecka (släng dig i väggen Kissie), är en del av media, en del av den ansiktslösa abstraktion som skapar dessa ”osunda värderingar”. Jag tränar dessutom oftare än medeltalet och värdesätter faktiskt en god fysik. Vilket ansvar bär individen, som del av samhället, för andras, det övriga samhällets, mentala välbefinnande?

Fortes fortuna adiuvat