Könsroller och nudist-spädbarn

av Serpens Albus

Den senaste tiden har jag råkat på ett antal bloggar och artiklar där det diskuteras klädval för spädbarn, eller rättare sagt vilka färger som man föredrar. Det verkar som en hel del mammor i dagens läge gör ett medvetet val att klä sin unge i könsneutrala färger som vit eller beige. Man väljer bort rosa och ljusblått eftersom dessa färger associeras med en stereotyp uppfattning om vilka färger som barn ”ska” ha på. En del går också så långt att de försöker få sin lilla flicka att använda byxor istället för kjol.

Syftet är väl egentligen bra; att visa att man får ha på precis vad man vill och att även pojkar kan ha på rosa och flickor kan ha blått om de så själva vill. Dock är det något i det hela som stör mig på något sätt. Man vill motarbeta en uppfattning om vad ungar skall ha på sig genom att själva bestämma vad ungen skall ha på sig. Spädbarn kan inte uttrycka sig så fruktansvärt bra så naturligtvis måste man ju sätta på ungen någon slags kläder (eller måste man? Är inte det också i princip en stereotyp? Tänk om ungen vill vara nudist) men har faktiskt ungen någon skillnad ifall han/hon bär blått eller rosa?

Genom att välja bort specifika färger eller plagg, visar man inte då genom exempel att dessa färger på något sätt är ”laddade” och har en outtalad, dold innebörd? Då blått en gång var ”godkänt” blir det nu istället något av ett tabu, ett tecken på att man är bakåtsträvande, medan beige blir något positivt, det ”nya godkända”, sanktionerat av mamma-maffian på deras hemliga möten där de diskuterar hemliga saker som kålblast och hur de skall forma morgondagens generationer.

Fortes fortuna adiuvat