Äktenskapet är en affärsuppgörelse

av Serpens Albus

Statistiskt sett slutar numera ungefär hälften av alla äktenskap i skilsmässa. Logiskt sett finns också personer som väljer att inte skilja sig och istället lever kvar i olyckliga äktenskap. Krasst sett kunde man alltså påstå att sannolikheten för att bli olycklig är större än att bli lycklig då man gifter sig. Det är dock inte av denna orsak som jag inte tänker gifta mig.

Äktenskapet var fram till 1500-talet ett privat avtal mellan två personer. Löftena uttalades inför varandra och ansågs bindande, utan inblandning av vare sig staten eller kyrkan. I och med reformationen blev äktenskapet något som kyrkan skulle blanda sig i och därmed även staten, eftersom denna ansåg kyrkan vara ett redskap för att kontrollera massorna. Detta är något som inte har förändrats och äktenskapliga rättigheter och skyldigheter är ännu idag kontrollerade av staten.

Trots att folk idag gifter sig av huvudsakligen känslomässiga skäl och äktenskapet ses mer som en officiell kärleksförklaring än något annat är det i praktiken också ett kontrakt, en affärsuppgörelse mellan inte bara brudgum och brud utan även staten som inte bara upprätthåller reglerna utan också skriver och kan ändra dem precis hur och när man själv behagar i.o.m lagändringar (som i sin tur kan vara influerade av lobbyister). Till och med äktenskapsförord, en privat, ömsesidig överenskommelse mellan de som faktiskt gifter sig, kan förkastas om staten så anser befogat. Men även om statsmakten upprätthåller de ekonomiska aspekterna av kontraktet kan den aldrig garantera de känslomässiga aspekterna; att älska och ära, i glädje och sorg, vilket de facto är vad hela äktenskapet bygger på.

Som loppukevennys; Kalle Ankas dagboksfunderingar anno 1954, kring just äktenskap

httpv://www.youtube.com/watch?v=YQbuRLC_wOo

”Love is an ideal thing, marriage a real thing; a confusion of the real with the ideal never goes unpunished.
Johann Wolfgang von Goethe