Vi kommer att arbeta nästintill gratis i ett år framöver

av Serpens Albus

Jag sitter i en matsal på en slags gård, i en landsortshåla som heter Lappträsk. En av mina bordskamrater utbrister plötsligt: ”nej, vad satan, han har stringtrosor på!” Jag ser upp från mina fem kokta ägg och två rågbröd och noterar killen med långt eldrött hår och så lågt sittande jeans att man kan urskilja ett par röda stringtrosor. Excentriskt? Visst, speciellt för folk från landsortshålor uppe i Österbotten, men ändå bedömmer jag honom som helt ofarlig. Alla på det här stället är relativt harmlösa, till och med killen som så nöjt meddelar att han har ”stulit” fem påsar O’boy (de är gratis men man får bara ta en). Stället jag befinner mig på är utbildningscentralen för civiltjänstgörare.

Någon gång under måltidens gång glöms stringtrosorna bort och vi börjar diskutera filosofi och innebörden i uttrycket ”cogito ergo sum”, jag tänker därför finns jag. I det ögonblicket inser jag att jag gjort fullständigt rätt val. This is my kind of people. Innan jag återvänder till den medryckande diskussionen ägnar jag en tanke åt killarna i Dragsvik. Jag undrar om de också sitter och diskuterar filosofi över en kopp kaffe på kvällen.

På följande dags föreläsning får vi höra att vi nog får förvänta oss att få höra nedsättande kommentarer om vårt val att bli civiltjänstgörare. Det är förväntat att vi kommer att vara tvungna att försvara vårt val, fastän det inte skadat någon. Vi kommer att arbeta nästintill gratis i ett år framöver, med en lön på 3,6€ inte per timme utan per dag det första halvåret. Majoriteten av de som är här är det inte för att de är ”smitare” eller vill komma enkelt undan utan för att de faktiskt har funderat på sina alternativ, vad de står för och vad de vill uppnå. Man skulle kunna tycka att sådant faktiskt är karaktärsdrag man hittar hos riktiga män. En del verkar inte tycka det.

Fortes fortuna adiuvat