Som då man hickar till medan man äter bröd och upptäcker att en liten bit har hoppat upp i näsgångarna

av Serpens Albus

En av mina dåliga sidor är att jag har en tendens att skjuta upp saker jag på något sätt tycker är otrevliga och inte egentligen vill göra. För en tid sedan kom jag på den briljanta idén att direkt jag får någonting framför mig som jag vet att jag inte kommer att gilla skulle jag omedelbart ta tag i det, utan att ens tänka. Det fungerade väl i femton minuter ungefär. En annan av mina dåliga sidor är att jag har en tendens att, precis som vatten, följa vägen med minst motstånd. Slå ihop de två och det blir en rätt farlig cocktail.

Jag hade fasat för att berätta för mina föräldrar att jag kommit fram till beslutet att jag inte egentligen vill ha barn. Därför har jag också skjutit fram det, alltför länge. Emellertid börjar jag komma till en punkt i mitt liv då det förväntas en del saker av mig. Min systersons födsel, giftermålet för en av mina bästa vänner och förlovningar hit och dit har skapat en känsla av att folk väntar, frågar sig själva tyst ”när är det hans tur?”. Eller så är det bara något som jag har intalat mig själv. Jag var tvungen att berätta, kanske mest för min egen skull, för att kunna vara öppen med vem jag är och vart jag är på väg. Precis samma känsla i maggropen fanns nu som då jag skulle fira ner mig 45m rakt ner från silorna vid Academill i Vasa, en känsla av ”jag vill verkligen inte göra det här kan vi inte kolla lite tv istället?”.

Sist och slutligen blev reaktionen inte så spektakulär; inget gråtande, inga anklagelser över att jag skulle ha lurat dem på barnbarn, bara ett lågmält erkännande av min position i frågan, vilket kändes lite som något av ett antiklimax. Kanske budskapet inte riktigt gick fram, eller så intalar de sig själva att det bara är en fas, ”han kommer säkert ur det”. Men åtminstone har jag fått vräkt det ur mig. Det satt hårt åt, ungefär som då man hickar till medan man äter bröd och upptäcker att en liten bit har hoppat upp i näsgångarna och man får kämpa några dagar innan den slutligen kommer ut då man snyter sig, alldeles blöt och geggig av snor, men ändå igenkännbar. Det satt hårt åt, men nu är det sagt.

Fortes fortuna adiuvat