Kanske livet som Halpa Halli-kassörska inte var tillräckligt glamouröst. Vem hade anat?

av Serpens Albus

Igår satt jag och såg på en svensk reality-serie som kallades ”Mamma byter bo”, eller något i den stilen. Upplägget var så pass enkelt att man tar två familjer som är polära motsatser och helt enkelt byter mamma för en vecka. Den pedantiska motionsfanatikern byter plats med en pizzaätande storrökare som sparkar in dammtussarna under tv-bordet. Sen lutar man sig tillbaka och bara ser på då kvalitets-tv skapas. Meningen är väl att familjerna skall lära av varandras sätt. Jag kan inte hjälpa att fråga mig om premissen på vilket dylika program bygger är att vi alla är missanpassade freaks som måste formas om för allas bästa. Visst, båda kvinnorna hade väl sina sidor men om det funkar för dem, varför då ändra på det?

Jag har en kompis som för några år sedan packade sina väskor och flyttade till Spanien. Varför vet jag inte riktigt. Kanske livet som Halpa Halli-kassörska inte var tillräckligt glamouröst. Vem hade anat? Jag beundrar personer som vågar göra så; att arbeta i Halpis kräver beundransvärt mod. Det där med att lämna allt och flytta till Spanien också för den delen, men efter några år som kassörska är hon väl härdad, lite som Terminator fast med en sån där pris-pistol. Jag beundrar personer som gör sådant där, fastän jag själv aldrig skulle göra det. Jag trivs i lilla, bekanta Vasa. Jag behöver inte låta mitt hår bli långt och bära läderbyxor, fastän jag tycker att det är häftigt med folk som gör det. De går sin egen väg och f**k all som inte gillar det. De går sin egen väg och det respekterar jag.

Så tillbaka till det där programmet. Varför kan man bara inte låta människor vara brutalt pedanta eller äta pizza framför tv:n varenda kväll? Det påverkar inte mitt eget liv det minsta. Varför kan man höja spontaniteten att flytta utomlands, byta jobb eller bara att göra en makeover till skyarna men de där små vardagssakerna, de små egenheterna som gör oss till dem vi är, de skall utrotas? Vi skall alla vara en del av den grå massa som utgör ”samhället” och uttrycka vår individualitet inom ramarna av vad precis alla andra gör, för att sedan några få gånger under året släppa lös…då det anses passande. Nu om ni ursäktar skall jag gå och peta ut vax ur örat med ett hårspänne, för att det fungerar utmärkt som en liten skopa och för att det gör mig till den jag är.

Fortes fortuna adiuvat