I min version av helvetet är jag ute och rastar hunden, samtidigt som jag knuffar en barnvagn.

av Serpens Albus

Ibland tror jag att jag har splittrad personlighet. Inuti mig verkar det bo ett antal olika ”jag”. Jag har mitt ”professionella-jag” som är lite tillknäppt, tillbakadragen och fokuserad på jobbet. Mitt privata jag är ett helt annat monster, som faktiskt kan indelas i (minst) två varelser; mitt privata jag som jag är med familj, släkt och vänner och ett privat jag som lever totalt i mitt eget huvud. Han är lite av en blandning mellan en vild mustang och en rabiessjuk hund. Det är där mina märkligaste tankar föds och löper amok, en del av vilka är så pass vridna att om jag uttalade dem högt skulle jag nog bli insatt på psyket.

Nyligen har jag märkt ännu en ny personlighet. Idag i omklädningsrummet på gymet började jag småprata med en av ”stammisarna”. Han hade varit ute och gått med hunden idag. Det var något av en utomkroppslig upplevelse, som om jag dött och svävade en bit ovanför min kropp och kunde se vad som hände men ändå inte var fullt där. Det jag egentligen ville säga var: ”jag hoppas att du inte låter honom skita på trottoaren”.Istället hörde jag mig själv säga: ”det måste ju vara trevligt” sa jag, ”nu då det börjar bli vår och allt”. Trevligt?! Jag gillar inte ens hundar. I min version av helvetet är jag ute och rastar hunden, samtidigt som jag knuffar en barnvagn framför mig. Jag ser det framför mig som en av öppningsscenerna ur Conan Barbaren där han är fastkedjad vid någon slags hjul som han måste dra runt konstant.

En liknande situation uppstod för någon vecka sedan då jag befann mig i Emotion i Rewell Center och köpte anti-aging fuktighetskräm som var på erbjudande. Då expediten i kassan frågade ifall jag ville ha en plastpåse hörde jag mig själv svara: ”nej tack, jag har en…så sparar vi lite på miljön också”. Jag tar med egna plastpåsar för att spara 20 cent, inte för att rädda planeten, så varför vrängde jag ur mig en sådan smörja? Jag börjar nästan bli lite orolig. Jag har fått någon ny, super-kiva personlighet som är nästan irriterande käck. Jag vet inte om jag tycker om denna nya jag. Vad är härnäst; kommer jag att bli en sån där mysbloggare som skriver inlägg om mina nya ullsockar?

Fortes fortuna adiuvat