Vid bardisken på Ollis slår han ögonen i den snygga bartendern, som råkar vara ensamstående mamma och författare av bloggen ”Ensam Ollismorsa”

av Serpens Albus

Jag läser att Finland på fredag 1. april skall anta en lag som skall öka rättsskyddet för samboende vid separation eller dödsfall. Den ”svagare parten” har därmed rätt till kompensation för sitt arbete för det gemensamma hushållet eller om han/hon ”hjälpt den andra parten öka sin förmögenhet”. En uppdelning av egendom kan också bli aktuell. Denna lag kan tillämpas om samboförhållandet pågått i minst fem år eller om paret har gemensamma eller gemensamt ansvar för barn. Exakt hur man avgör vem den ”svagare parten” är, vad som menas med att ”öka sin förmögenhet” eller vilken slags kompensation det handlar om är däremot ännu relativt oklart. En sak är dock säker; advokatsamfundet måste skita ner sig av lycka iom att behovet av en motsvarighet till äktenskapsförord kommer att öka.

Om man inte tillåter nära vänner eller släktingar blanda sig i ens förhållanden eller låter dem diktera hur man skall leva sitt liv, varför då låta en ansiktslös ”storebror”, den Finska statsmakten, komma och peta i ens privata angelägenheter? Väljer man samboskap (är jag föresten den enda som tycker det låter lite som att det handlar om kor?) har man även gjort ett medvetet val för begränsat rättsskydd, åtminstone fram till fredag. Vill man ha större rättsskydd finns alltid alternativet att gifta sig hos magistraten, vilket antagligen är mycket snabbare och enklare än för en kvinna att bara välja ut en brudklänning. Varför då inte acceptera konsekvenserna av sitt val och inte gå och gråta för ”storebror” när det skiter sig?

Ponera att en man köper ett hus i Smedsby. På kvällarna sitter han och ser på blödiga Hollywood-filmer med Hugh Grant och blir övertygad om att han inte är en ”hel man” utan en kvinna vid sin sida. Han går ut på krogen för att hitta sin ”bättre hälft” och vid bardisken på Ollis slår han ögonen i den snygga bartendern, som även råkar vara författare av bloggen ”Ensam Ollismorsa”. Trots sin smått klumpiga charm och raggningsrepliken ”jag har eget hus” vinner han hennes hjärta. Vips har de flyttat ihop och hans hus är fullt av krimskrams, ljusstakar och potpurri, allt för att få det ”hemtrevligt”. Som den gentleman han är låter han henne och hennes barn bo där gratis men tiden går och förhållandet surnar likt en liter mjölk som lämnats framme på köksbänken en vecka och en dag kommer bruden på att hon vill leva livet, se annat än Ollis och Smedsby. Det finns ju även Waild och Jakobstad. Hon dumpar honom och kräver ersättning för de timmar av arbete hon satt på att göra huset till ett ”riktigt hem”. Eftersom det även är något av en accepterad sanning att det är billigare att bo ihop än ensam, anser rätten att hon självklart skall hon ha kompensation för sitt arbete. Och där gick han och trodde att hans numera ex-flickvän hade tjänat på att bo gratis i hans hus. Om han bara hade läst denna blogg hade han kanske kunnat undvika förödelsen av sitt liv som följer då man stöter på snygga bartenders på Ollis.

För vidare läsning på det andra inhemska språket:
http://www.taloussanomat.fi/uutinen/2011/03/28/avopareilla-tarkea-paiva-ensi-perjantaina/20114320/243

Fortes fortuna adiuvat