Jag har fått mitt allra första läsarbrev, oh glorious day!

av Serpens Albus

Kära Serpensalbus. Jag har ett problem och hoppas att du som verkar så världsvan, klok och skriver så bra och dessutom är så snygg och säkert luktar gott, skall kunna svara. Det är så att min pojkvän vill bestämma vad jag skall ha på mig. Till exempel om jag skall ut på stan eller hyra en film eller något och jag sätter på mig någonting som han inte gillar kan han säga något i stil med ”det där kan du inte ha på dig”. Min mamma säger att jag skall få ha på precis vad jag vill. Min mamma är dessutom mycket starkare än min pojkväns mamma så jag lutar mot att hon har rätt men hur är det; skall man få ha på vad man vill? Mvh Problem-Polly”.

Kära Problem-Polly. Din pojkvän är en schauvinistisk förtryckare vars maktutövande över sin flickvän egentligen är ett symptom på hans egna inre osäkerhet. Det här är inte ditt problem utan hans eget. Eller…ja…det är så jag misstänker att svaret skulle lyda, om detta brev faktiskt hade skickats åt en riktig auktoritet inom området men så är inte fallet. Det är inte ens flickan i brevet som skrivit, det är jag, en 31 årig man som vill bevisa en poäng. Den allmänna uppfattningen är att ingen ska få bestämma vad en kvinna skall ha på sig, att så länge hon är bekväm i det själv kan alla andra gå och pissa ner sig om de tycker klädstilen på något sätt är opassande. Sedan små har pojkar (åtminstone i min årskull) fått lära sig att respektera kvinnors klädval. Frågan är om män ges även samma respekt? Vänd på könen i ”brevet” ovan och se ifall din uppfattning ändras.

Kvinnor har inte bara fått ensamrätt, tillsammans med homosexuella, att avgöra vad som anses snyggt, de har även övertagit mäns självbestämmanderätt över klädval. Hundratals, tusentals eller till och med miljoner män finner sig i att bli tillsagda vad de skall ha på sig eller vilken frisyr de skall ha.  Vilken pojkvän har inte fått höra ”nej det där kan du inte ha på, ta på den där svarta skjortan istället”? Det ges till och med råd i tjejtidningar om att man kan ”i misstag” kasta bort de fula plaggen så att han måste köpa nytt. Och vi män bara ler och tar emot, kanske till och med tackar för att flickvännen kom med som ”smakråd” då vi upptäckte att alla våra byxor försvunnit på något mystiskt sätt.  En kvinnas råd anses endast vara väl menat medan en mans råd är förtryck och tecken på hans egna brister.
This is f**ked up och något jag själv skall arbeta med att förändra om jag blir invald i riksdagen, vilket nog inte är så troligt eftersom jag har fullt upp med att klura ut var mina byxor är.

Fortes fortuna adiuvat