Jag funderar ett tag på ifall jag borde börja använda puder eller något

av Serpens Albus

På vägen hem från jobbet går jag genom centrum. Eftersom vintern nu är i ”skräckfilmsstadiet”, alltså då man tror att det är över kommer monstret tillbaka en sista gång för att försöka döda dig, går jag in i Rewell Center där jag passerar en tjej som nog har ett lite alltför intimt förhållande med sin burk ‘brun utan sol’. Det påminner mig om att jag snart borde börja gå i solarium för att inte vara sådär sexigt tandkrämsvit i sommar. Jovisst, det kanske är ohälsosamt, men jag är fåfäng och fåfängan vinner, åtminstone medan jag är relativt ung. Sen när man är 80 och ser ut som en urvriden disktrasa kan man skita i allt, släppa loss och vara hur blek och skrynklig som helst.

Femton minuter senare befinner jag mig i Citymarket och letar febrilt efter den kortaste kassakön. Alla verkar ungefär lika långa så jag tar den med flest män i, eftersom män oftast har endast några få varor och är snabba att få fram plånboken i kassan. Kön går långsamt och  jag finner mig i att stå och titta på en hylla smink. Jag funderar ett tag på ifall jag borde börja använda puder eller något. Om det bara fanns smink för män skulle jag nog kunna överväga det men det känns lite löjligt att ha en liten rosa puderdosa i badrumsskåpet bredvid mina annars så manliga produkter, förutom den där ansiktsmasken som egentligen är ämnad för gamla rynkiga kärringar, men som jag tyckte var så bra att jag köpte upp hela lagret Prisma hade i hyllan. Diskriminering är vad det är, muttrar jag för mig själv.

Plötsligt inser jag att jag gjort ett fruktansvärt misstag; jag har tagit kön till kassan med den där överentusiastiska tjejen! Ve och fasa, och det är försent för att byta kö. Jag blir momentärt distraherad av en typ i kön bredvid mig. Han har så mycket gel i sitt hår att det ser ut som blanka lakritssnören. Emellertid passar han i sitt lakritssnöre-hår. Det är snart min tur att betala och jag söker desperat efter någonting som får mig att se upptagen ut så att kassörskan inte skall tala med mig så fruktansvärt mycket. Telefonen! Jag kan låtsas skicka ett viktigt meddelande medan jag egentligen kollar facebook. Räddad! Men anslutningen krånglar, jag lyckas inte koppla upp mig och måste istället se onormalt sur ut för att undvika desto längre utläggningar om mina varor. Det funkar och jag pustar ut. Dagen är räddad. Jag funderar en stund på ifall jag är den enda människan på planeten som går genom såna här invecklade ritualer.

Fortes fortuna adiuvat