Asfalten är ännu fläckad av blod

av Serpens Albus

På vägen till gymet passerar jag en skönhetssalong. I deras fönster finns en stor tv-skärm med erbjudanden för olika behandlingar. Trettionio euro för att få tånaglarna klippta en halvtimme. Själv klipper jag mina tånaglar på fem minuter. Jag undrar om de använder en nagelklippare gjord av guld eller om man får champagne eller något på köpet. Några hundra meter längre fram ser jag en man på andra sidan vägen som ser ut att misshandla en annan man. Jag stannar för att utvärdera situationen.

Det visar sig att mannen i fråga inte misshandlar den andre utan att de två tydligen känner varandra. Det jag misstog för misshandel var i själva verket ett försök att väcka sin kompis, som har ett stort blödande sår i pannan. Men trots vänskapliga slag i huvudet och lätt skrik rakt in i örat vaknar mannen inte. Båda är helt klart påverkade, vilket gör att ingen förbipasserande vågar gå emellan eller påpeka att det kanske inte är den bästa idén att vingla runt på en livligt trafikerad gata. Deras utstyrsel, bomberjacka, marschkängor och rakat huvud, gör sitt till att ge dem ytterligare sken av hotfullhet.

Någon ringer 112, vilket den ena mannen inte gillar eftersom polisen kommer att dyka upp. Han försöker återigen att ropa in i sin kompis öra, utan resultat. En kvinna i 50-års åldern går fram och fräser åt honom att inte röra den avslocknade mannen, medan hennes familj försöker få henne att åtminstone hålla lite säkerhetsavstånd. Hon bryr sig inte. ”Tror du att jag är rädd för honom?” snäser hon. ”Kanske du borde vara det”, tänker jag för mig själv. Att provocera en påtänd skinhead är nog inte det smartaste man kan göra. Ambulansen kommer och jag fortsätter min färd mot gymet medan jag funderar på spektaklet jag just iakttagit. Var den där damen lite dum i huvudet eller var hon säker på att om något hände skulle någon ”rädda” henne? Är inte det lite själviskt; att utsätta andra för fara bara för att hon inte kunde hålla käften? Vem skulle rädda henne? Inte jag i alla fall. Vad hon gjorde var inte modigt, det var dumdristigt och jag känner ingen pliktkänsla att rädda någon som pissat i motvind. Asfalten är ännu fläckad av blod då jag går hem två timmar senare.

Fortes fortuna adiuvat