Nattblogg

av Serpens Albus

Det krävs en speciell slags galenskap för att gå ut på krogen iförd full kostym, skjorta och slips, när folk runtomkring dig bär skinnväst med eldflammor, keps och jeans som är så lösa att man riskerar få sig en glimt av ”myntinkastet”. Man sticker ut en aning, vilket kanske är årets underdrift. Ändå var det exakt det jag gjorde ikväll. Iförd marinblå kostym av J. Lindeberg, ljusblå skjorta och en ljusgrå/vit/svart slips besökte jag etablissemangen Oliver’s Inn och Fontana. Slipsen var dock inte 100% silke utan en blandning av silke och linne, vilket jag tyckte drog ner formalitetsnivån tillräckligt. För att visa att jag inte var en totalt stuck up yuppie tog jag mig även friheten att ibland knäppa upp kavajen, för att visa att jag också kan vara lite wild and crazy när jag vill.

Det är intressant att se hur kvinnor reagerar när man inte stöter på dem. En del verkar bli helt konfunderade och börjar misstänka att det måste vara något fel på snubben, likt två kvinnor på dansgolvet som hela tiden verkade surra kring mig och min följeslagare. Efter ett tag såg jag hur den ena böjde sig fram och ropade in i sin kamrats öra, för att överrösta musiken: ”Jag tror han gillar karlar”.

Trots att jag stod ut som en pinfärsk finne på näsan dagen man har skolfotografering trivdes jag i min klädsel, mycket beroende på att det är den bekvämaste kostymen jag har. Det är som att ha på sig ett moln. Dessutom anser jag det vara skitsnyggt! Fast vem vet, kanske typen med skinnväst, keps och jeans också hade lagt ner lika mycket tanke på sin outfit. Kanske han valde ut kepsen med snyggaste trycket och västen med eldflammor just för att visa att han har en eldig personlighet. Kanske hans mamma är spansk tangoinstruktör som gift sig med en gurkodlare från Närpes. Inget ont om gurkodlare. Jag älskar gurkor. Men om jag får välja mellan skinnväst och kostmen vinner nog det senare alla gånger, t.om fastän den har eldflammor.

Fortes fortuna adiuvat