Idag är en speciell dag (+bästa videobloggen i bloggandets historia!)

av Serpens Albus

Idag är en stor dag. Idag är KARAKVÄLL!, vilket för övrigt alltid skall stavas med stora bokstäver och skiljetecknenas fallos, alltså utropstecken, i slutet. Ju äldre man blir och fler och fler ungar kommer till världen, folk gifter sig, flyttar ihop osv  blir det allt svårare att få ihop det gamla gänget. När vi förr kunde träffas på trekvart tar det numera tre månader. Därav införandet av den manliga institution som är KARAKVÄLL! För en tid sedan började jag en egen personlig tradition med att alltid ha på kostym på dessa kvällar. Dels vill jag fira det högtidliga tillfället men det är även ett personligt ställningstagande.

Vi lever i ett samhälle genomsyrat av feministiska ideal. Kvinnor har tillgång till praktiskt taget alla ställen och aktiviteter där män finns. Medan det finns t.ex gym reserverade för endast kvinnor (eller i vissa fall speciella delar av gymet exklusivt för kvinnor) får män finna sig i att dela sitt utrymme med det kvinnliga könet. Det sägs vara en integritetsfråga eller att kvinnor kan känna sig obekväma med ett gäng karlar runt sig. Kanske även jag känner mig obekväm med en skock dreglande kvinnor som står och stirrar lustfyllt på mina spelande bröstmuskler då jag lyfter bänkpress? Våra kläder får vi inte ha ifred då en hel trend har fötts där kvinnor ”lånar” eller köper egna skjortor eller byxor sydda för män för att skapa en så kallad ”pojkvänsstil” (alltså man skall se ut som om man lite nonchalant lånat kläderna av sin pojkvän). Inte ens herrarnas wc är en fredad zon utan kvinnor kan helt ogenerat spatsera in där medan man står där med snabeln dinglandes, när kön till deras egen wc anses vara för lång. Och kvinnor känner sig obekväma ifall en man tränar brevid dem på gymet. Jag vill här understryka att jag inte säger att kvinnor inte får ha på byxor eller att de måste befinna sig på egna ”zoner” eller något liknande (förutom wc:n, den tycker jag nog vi män skulle få ha ifred). Det jag vill få fram är att det manliga utrymmet och det traditionellt manliga har krympt och nästintill försvunnit. Ett undantag är kostymen.

Än så länge är kostymen något som kvinnorna inte riktigt tagit till sig. Visst, de har försökt skapa kvinnliga motsvarigheter men dessa har aldrig riktigt anammats utanför affärsvärlden. Kvinnor bär ibland slips men nästan aldrig rätt knuten. Det manliga pansar som är kostymen står ännu hel. Dock kan bastardiserade versioner ses i form av kostym med slarvigt knäppt skjorta och halsband istället för slips eller den populära kombinationen där man helt enkelt ersätter byxorna med jeans, för att bara nämna två versioner. Allt detta drar naturligtvis ner kostymens formalitetsnivå och auktoritära, maskulina aura. Man kan fråga sig om detta är en medveten attack av matriarkatet, för att utrota ännu en av stöttepelare för det traditionellt maskulina. Men det händer inte ikväll. Ikväll tar jag på mig min manliga rustning och bär den med stolthet.

Fortes fortuna adiuvat