Det är väl lite som att avslöja att man är gay

av Serpens Albus

Jag sitter i Amarillo och väntar på min lunch samtidigt som jag gottar mig åt mitt senaste inköp; en marinblå J. Lindeberg kostym med svaga kritstreck. Jag har beställt kycklingfilé med något som kallas crispy slice potatis. Det är ungefär som fransk potatis fast i skivor, tillredda på ett sätt som ger precis perfekt knaprighet. Kostymen jag nyss köpte har dubbel slits, två knappar, eftersom jag tycker tre knappar kortar av min överkropp och döljer för mycket av skjortan, och trubbiga slag som är på den smalare sidan. Jag hoppas att inte alltför mycket av min crispy slice potatis har blivit dränkt av såsen. Då kanske jag måste hugga ut ögonen på servitrisen med en gaffel. Jag hatar då mat rör i annan mat. Av mamma fick jag i julklapp en tallrik för småbarn, där tallriken är uppdelad i olika sektioner med väggar emellan. Synd bara att jag äter så mycket att min mat inte får rum. Jag behöver en anpassad för 31 åringar.

Mor ja…Jag funderar över hur jag egentligen skall berätta att jag inte vill ha barn. Kommer hon att bli besviken på mig? Eller kanske hon rentav har anat det. Det är väl lite som att avslöja att man är gay, ja, kanske till och med lite värre. Om man ”bara” är gay kan man ju alltid adoptera eller skaffa en surrogatmamma eller något men att inte vilja ha barn alls, det är ju nästan som att förneka henne hennes roll som farmor. Samtidigt kan jag omöjligtvis göra något bara för att vara andra till lags, speciellt då jag vet att det inte är något jag själv egentligen vill. Det vore som att förneka mig själv och det är inte bra. Jag har för mig att ungar lever rätt länge så man är ju liksom fast då en rätt lång tid om man skaffar dem. Jag har hört att de t.om kan leva längre än en själv! Nåja, kanske det inte är så farligt. Syster min är ju i full gång med att starta upp baby-produktionen och sen har jag ju en bror också.

Min portion kommer till bordet. Jag tar ett djupt andetag och stålsätter mig innan jag tittar på tallriken. Endast några få potatisskivor simmar fritt i såsen. Jag pustar ut, jag behöver inte hugga någon med en gaffel.