Hipp hurra för kvinnor ida’, ni föddes med en…

av Serpens Albus

Det är kvinnodagen ida’, hipp hurra, du föddes med en vagina (med betoning på sista ’a’). Det får man väl säga, det är väl inte klassat som en profanitet eller något sådant? Jag är faktiskt inte helt säker på vad det är man skall fira på kvinnodagen; att hälften av befolkningen blev född utan penis? Nog för att det ibland är lite förargligt då man fastnar i blixtlåset (vilket är en av orsakerna till att jag bytt till knapp-gylf) men är det värt att fira något man blev född till? Nåja, kanske det inte är så konstigt att ha en dag tillägnad något man blev född till då vi också firar det faktum att vi faktiskt blev födda överhuvudtaget. Yeah, jag var först av alla spermier till ägget, hurra för mig! Kanske man också borde fundera på en minnesdag för alla spermier som inte klarade sig; de ofödda barnens dag.

En del menar att kvinnodagen är ämnad för att lyfta fram jämställdhetsfrågor. Lite ironiskt är det då att Finland inte firar någon mansdag. Den internationella mansdagen firas för övrigt av en del länder den 19. November men dagen har inte vunnit erkännande i gamla goda Finland. En del säger att alla andra dagar är mansdagar och det kan man väl hålla med om. Det går ju knappt en dag utan att man ser något inslag på tv eller läser i någon tidning om hur män har 6-12 månaders tvångsarbete eller att ett mansår är 11 månader då man jämför kvinnors och mäns levnadstid och de där förbannade silverbandet-kampanjerna till stöd för prostatacancerforskningen håller ju på att gå överstyr med alla silvergrejer i butikerna. Tänk om man inte passar i silver, tänk om man vill ha guldkedjor och se ut som en spansk gigolo? Hur många har egentligen en prostata? Det måste ju bara vara någon promille av befolkningen. Klart att vi då som moderna, jämställda män kan skänka en ynka dag åt kvinnorna.

Men varför helt enkelt inte slopa hela det där tankesättet (observera att jag inte använde mig av det allt oftare förekommande ordet ’tänket’, vilket får mig att spy lite i munnen varje gång jag hör det) med ”oss och dem”, ”män och kvinnor”? Varför inte behandla oss som…människor och kalla oss humanister? I slaget om att vinna jämställdhet, förlorar vi istället kriget och underblåser en  ”vi mot dem”-attityd? Kanske vi helt enkelt borde inrätta en ”människodag” då vi helt enkelt skall tänka lite extra på våra medmänniskor; le lite mer, säga ’tack’ tydligt istället för att mumla lite sådär då man betalar i kassan och köra i den lilla pölen istället för den stora så att man skvätter ner fotgängarna på trottoaren lite mindre. Det är ju klart, andra arter på jorden kan ju ta illa upp. Vi vill ju trots allt ha ett totalt jämställt samhälle och borde därför även beakta noshörningarnas lidande. För vem vill väl ha en arg noshörning i hälarna.

Fortes fortuna adiuvat