Vad gör en kvinna som byggt upp sin karriär på sitt utseende och sex appeal då tidens tand börjar ta ut sin rätt?

av Serpens Albus

Vad gör en kvinna som byggt upp sin karriär på sitt utseende och sex appeal då tidens tand börjar ta ut sin rätt? Det var den frågan som dök upp i mitt huvud då jag fick veta att 80-talets ”tutt-drottning nummer ett'”, Samantha Fox, skulle uppträda på Royal Night i Vasa. Det var ju helt enkelt ett spektakel man inte kunde missa. Det är ju nästan lika mäktigt som den där gången jag pratade med Patrik Linman på Oliver’s Inn.

Dessutom var det ju fröken Fox, tillsammans med en viss Anna i högstadiet som fick mig att inse att brudar är ‘min grej’. Jag sa ‘hej’ åt Anna en gång i sjuan. Hon frågade vem jag var, jag blev ställd och svarade ”ingen” och talade inte med henne igen på hela högstadietiden. Good times. Anna har numera barn och Samantha Fox har gått och blivit lesbisk och hamnar i landsortshålan Vasa, vilket känns en aning som ett steg ner från att ha haft singlar i toppen på världens listor.

Mjölken i kannorna hade nog surnat en aning men det var  ändå inte som att hon fallit ner från ful-trädet och träffat varenda gren på vägen ner. Hon hade inte blivit tjock och håret, som jag för en stund trodde var en peruk, visade sig vara äkta då hon började slänga med huvudet. Ändå var det nog mer en ”soccer mom” än ”sex symbol” som på något sätt lyckades göra ett helt okej framträdande.

All fotografering var förbjuden och eftersom jag har en nästan sjuklig respekt för auktoriteter vågade jag inte ens försöka smygfota. Jag tog istället en bild på mig själv i morse då jag återhämtade mig med en kylande gelmask över ögonen. Det är lite av en tradition faktiskt (att ta bild av något helt annat då fotografering är förbjuden). Då jag träffade Yngwie Malmsteen och inte fick ta bilder tog jag istället bild av en duva som åt spyor på gatan utanför Citymarket.

Fortes fortuna adiuvat