Flytt till en lägenhet som luktar vuxenblöjor och liniment

av Serpens Albus

Olika medier har idag rapporterat om att dagens ungdom tar alltför stora bolån. Artikeln nämner medeltal för personer på eller under 29 år, vilket gör att jag känner mig berättigad att tala om ”dagens ungdom” och som en sur gammal farfar sitta och muttra på balkongen om hur det var bättre förr, kanske till och med hötta med näven och ropa att halarfolket nedanför som drar iväg på kvällens festande skall gå och klippa sig och skaffa ett jobb. En del av problemet är väl att folk köpt (notera ordleken) det där om att det alltid lönar sig att köpa eget istället för att kasta bort pengar på att hyra.

Det andra problemet är att folk vill ha det nyaste och fräschaste huset som bara går att få. Det finns hus ute på prärien som man kan få för 50-60 tusen (en summa som två arbetande människor borde kunna spara ihop på fem år) men för många (de flesta?) duger det inte med att mo i en mormorsstuga ute i Vörå-skogarna, i alla fall inte utan en ordentlig grundrenovering. Men egentligen dör man ju inte av att bo i ett hus som luktar vuxenblöjor och liniment. Eller…nåja…inte på ett tag i alla fall.

Det är numera vanligt att folk som inte ännu fyllt 30 tar på sig lån på flera hundra tusen euro som skall betalas av på 25 år. Lika länge som de levt skall de nu betala av ett huslån. Har man vid den åldern ens kapacitet att förstå vad det innebär? Det var först vid 30 som jag så småningom började inse vad jag själv anser viktigt och vilken väg jag vill gå. Sedan då de betalat av allt och ungarna flyttat, inser de att huset är alltför stort, vilket innebär flytt till pensionärsmeckat Smedsby, till en lägenhet som inom kort kommer att börja lukta lite lätt av vuxenblöjor och liniment.

Fortes fortuna adiuvat