Asfalt är tillräckligt med natur för mig

av Serpens Albus

Jag befinner mig mitt ute i skogen. Min far har nyligen fyllt år och eftersom han gillar djur och natur och kvistar och sånt där som finns i skogen har vi bestämt oss för att hans present skall bli en naturvandring med tillhörande korvgrillning. Jag borde gilla naturen. Jag växte upp med skogen som bakgård och tillbringade många timmar där både med vänner och på egen hand. Men tio år i stan har tagit ut sin rätt. Numera är jag van med asfalt under fötterna och gångavstånd till butiken. Jag har t.om gått ut klockan 2 på natten och handlat ägg vid Shell på Korsholmsesplanaden då kylskåpet varit tomt. Jag har fått erfara bekvämligheten av civilisationen och fattat tycke.

Jag har på mig jeans, en t-skjorta med tryck och en svart läderjacka som kostade 200€. Detta är ingen bra klädsel för skogsvandring, speciellt inte då det är 20 grader varmt. Vandringen, som jag gissade skulle ta 10-15 minuter, tar i verkligheten 45 minuter. Efter 15 minuter svettas jag. Efter 20 kommer myggen och fem minuter senare börjar jag förbanna naturen. Precis allt som finns i naturen verkar vara utformat för att ha ihjäl mig och festa på min ännu varma kropp. Egentligen är det väl så det skall vara, döda eller bli dödad, den starkaste överlever och allt det där. Om så inte vore fallet skulle naturen vara som en Disneyfilm; fullt med talande grisar och änder utan byxor. Det är ju värre än myggorna!

Jag förstår mig inte på naturen. Visst, den kan vara…fin…och så…ibland, med solnedgångar och norrsken och stjärnhimlar och sånt men efter en kvart tycker jag att jag har sett vad som händer. Det är ungefär som med kvinnor och formel 1; efter två varv har de sett vad som händer och de vill byta till Kauniit ja Rohkeat eller nåt sånt. Naturen för mig är lite som en lavalampa, den där processionen upp till presidenten på självständighetsbalen, eller små ungar; man sitter där och väntar på att något helt fantastiskt skall hända, att lavalampan skall explodera, att en björn skall hoppa fram och slita en älg i två delar, att någon skall snubbla och dra sönder presidentens kläder eller att ungen skall citera den allmänna relativitetsteorin eller göra nåt annat än sitta och dregla och bajsa ibland, men i slutändan är det en besvikelse. Naturen är inget för mig, ge mig asfalt. Det är ju gjort av olja, vilket är små djur eller nåt sånt. Det är tillräckligt med natur för mig.

Fortes fortuna adiuvat