Livet är för kort för att leta efter potatisskalare

av Serpens Albus

Jag vaknar med ett ryck av att alarmet på min telefon ringer. Klockan är 07:20 och det är dags att stiga upp och börja ännu en dag i ekorrhjulet. Jag går in i köket för att förbereda min frukost. En rostfri kastrull fylld med 2,5 dl vatten står redan förberedd på spisen. Vid sidan står en djup tallrik med 1dl havregryn och en sked i och bredvid den ett gult äpple. Jag äter endast gula äpplen.

Jag noterar att skalaren inte ligger där den ska. Jag letar febrilt på bänken, i diskhon, på golvet och i lådorna medan jag långsamt fylls av vrede och avsky. Just innan jag får ett utbrott hittar jag skalaren och en lättnad sköljer över mig som en gigantisk våg. Morgonen är räddad men den borttappade skalaren har kastat en skugga över hela dagen. Ännu vid lunch är jag upprörd över skalarens försvinnande och planerar gå till Claes Ohlson och köpa tio stycken så att jag alltid hittar åtminstone en.

Jag lever enligt principen att det är de små sakerna i livet som ger den största bestående glädjen. Små, vardagliga saker som går precis som planerat och därmed övergår till att vara fantastiska triumfer som för min sinnesstämning  mot gudomlighetens rand. Jag uppskattar inte rutiner, jag älskar dem. Livet är kort och varje minut jag spenderar med att söka efter en potatisskalare är en minut mindre som jag kan njuta av det jag egentligen vill göra.

Fortes fortuna adiuvat