Jag sitter på balkongen och ser ut över husets bakgård medan jag äter frukost. Flaggan vajar i vinden och slöjmolnen svävar sakta över himlen medan tornsvalorna susar lekande genom luften. En ljum sommarbris söker sig in genom de öppna balkongglasen och smeker min kind och jag minns något som sades på gårdagens midsommarfest.
”Man är egentligen aldrig riktigt avslappnad när barnen är med”. Ett öra lyssnar konstant på vad barnen har för sig. För mig låter det som om man är något av en brandman som alltid väntar på utryckning eller en läkare som är på jour. Fastän det inte finns något som skall göras just då måste man alltid vara beredd att släcka branden.
Efter att jag har ätit min frukost sitter jag kvar en hel timme och tittar ut på träden som vajar lätt i vinden. En fluga försöker hitta ut och en sädesärla hoppar runt på gräsmattan utanför. Jag sluter ögonen och är säker på att jag skulle kunna somna ifall jag ville. Det här är avslappnat.
Fortes fortuna adiuvat
sv. egentligen är det väl min far som tycker jag borde ha en bil, just för att dom ska slippa skjutsa hem mig nu som då :)
bilarna jag ”haft” har ju inte varit i min ägo, utan bilar som jag fått till låns tex när far varit på resa eller så. och dom gånger jag haft lånebil så har jag ju faktiskt åkt ut och hälsat på fammo och brorsans familj betydligt oftare än då jag varit billös.
funderat på att köpa bil har jag nog gjort en längre tid, men då har argumenten ”mot” alltid vägt tyngre än ”för” just p.g.a. vad jag räknade upp i inlägget.
bilen borde vara i rätt bra skick, och besiktad är den definitivt – ägarens man är chef på besiktiningskontoret :)