Jag läser en livlig debatt på familjeliv.se om en man som blivit lurad av sin sambo att bli pappa. Trots att hon sagt sig äta p-piller hade hon utan hans vetskap slutat, vilket lett till graviditet. Diskussionen verkar vara uppdelad i två läger; de som anser att hon ljugit, förrått och avsiktligt vilselett honom, och de som anser att hon gjort fel MEN.
”Visst, hon gjorde fel men önskan att få barn kan vara väldigt stark”, vilket låter som ett (åtminstone delvis) rättfärdigande av hennes handlande. ”Ja, hon ljög men DU har inte heller varit ärlig då du inte sagt att du ALDRIG vill ha barn (istället för inte nu)”.
Om något illustrerar denna diskussion tydligt vikten av att veta betydelsen av ”inte nu” eller ”kanske en dag” när det kommer till att skaffa barn, och då inte bara vad du själv menar utan också hur det uppfattas av ens partner eftersom det helt klart finns individer som uppfattar ett ”inte nu” till något slags jakande svar. Det diskuteras även vilt vad den blivande pappan skall göra. Realiteten är att han endast har två alternativ; bli pappa mot sin vilja, eller försöka finna sig i det. What will it be good sir; willingly or kicking and screaming?
Fortes fortuna adiuvat
Har just hittat din blogg (via Får-debatten – mycket rolig!) och slås av hur likt ditt liv är mitt. Har visserligen haft några långa förhållanden, även varit gift, men barn… det har jag aldrig känt någon längtan efter.
Om du får kommentarer som barnavstående man så skulle du bara veta hur det är att vara kvinna och säga ”nej tack”. Folk (= kvinnor) tror att man är galen. Och det kanske man är. Men jag kan ju inte sakna något jag aldrig har haft. Vissa längtar väl bara inte (och det är väl tur det kanske, någon måste ju göra något åt den här överbefolkningen…), utan uppskattar mer att få putsa skorna i fred.
Jag önskar att fler män tänkte som du faktiskt, så jag kunde hitta mig en trevlig särbo att hänga med då och då. Men alla jag träffar vill bara bli så himla kära hela tiden och helst blanda alla påsar till oigenkännlig röra på tre veckor. Och jag backar.
Så… keep up the good single life. Känns fint som motvikt till alla cupcakes.
/G
Tack för din kommentar :)
Jag har faktiskt inte fått så hemskt många kommentarer…ännu (en del på denna blogg men inte i verkliga livet). Kanske det beror på att jag inte är såå fruktansvärt gammal och ”hinner nog ännu”.
Men jag förväntar mig nog att de skall komma smygande, kanske senare då jag börjar flirta med 40-sträcket.
Motvikt till alla cupcakes…det kunde bli min nya slogan ;)
Får man fråga hur gamla dina föräldrar är? Syskon? Har ett minne av att du skrivit om en syster här på bloggen…funderar på om antalet nära släktingar påverkar ens vilja att skaffa barn.
Om jag inte minns helt fel föddes min pappa 1947 och mamma 1951.
Jag har två syskon, en äldre syster och en yngre bror. Till nära släktingar kan också räknas åtminstone 7 kusiner/småkusiner eftersom vi alla växte upp i samma by, några hundra meter ifrån varandra.
Nu är jag inte insatt i den där debatten, Men en snabb fråga, var i detta tycker du att hans ansvar ligger i att skydda sig om han inte vill bli pappa? Varför lägga ödet i nån annans händer? Jag själv tycker det är Hans egna dumhet om Han inte skyddade sig. Hon gjorde tydligen inte det heller liksom, ändå verkar folk ta för givet att det var hennes ansvar att göra det.
Det korta svaret- Han tog sitt ansvar då paret gemensamt kom överens om vilken form av preventivmedel som skulle användas.
Det långa svaret följer nedan.
Det finns väl två sätt att se på det.
Man kan se det som att ett par är en enhet och gemensamt kommer överens om vilken form av skydd de skall använda sig av. Det kräver naturligtvis att man skall kunna lita på sin partner, vilket jag själv anser är en av grundstendarna i ett förhållande. Ansvaret är här taget gemensamt genom diskussion och baserat på tillit.
Den andra synvinkeln är att se det som att varje människa är en ö och själv bär det yttersta ansvaret för att skydda sig själv. Ville han inte ha barn skulle han sett till att skydda sig. Vill man ha (hetero)sex som man betyder det i praktiken att man väljer att spela en version av rysk roulette. Problemet är dels att alternativen är begränsade, dels att man kan argumentera för att det är baserat på misstro mot sin partner.
Man kunde argumentera för att han ÄNDÅ skulle ha använt kondom, för att ytterligare förminska sannolikheten för graviditet men har han faktiskt försäkrat sig om att sannolikheten är 0? Nej, eftersom det bara minskar sannolikheten, inte eliminerar den.
Förutsätter man total eliminering av sannolikheten för graviditet är hans alternativ då sterilisering eller att leva i celibat. Sterilisering kanske inte var ett alternativ eftersom han ännu lekte med tanken ”kanske någon dag…”Eftersom jag också anser att sex är en del av ett hälsosamt förhållande (förutom att det kräver en del mental styrka och beslutsamhet) är celibat uteslutet.
Diskussionen är då vad man anser är en rimlig definition av ”ansvar”. Är ansvaret att utesluta graviditet anser jag att det är omöjligt i ett fungerande förhållande. Är ansvaret att sänka risken med 98% uppfyllde han sitt ansvar när de gemensamt tog sitt beslut.
Ett sidospår till diskussionen är ifall kvinnor har större ansvar än män iom att de har större frihet (with great power comes great responsibility)
I den här frågan står jag helt på mannens sida. Jag förstår inte riktigt hur kvinnan tänkte här, vill hon att han ska vara förbittrad på henne i resten av sitt liv för att hon tvingat ett barn på honom mot hans vilja? Det kan ju inte leda till ett lyckligt och välmående förhållande.
Och på tal om mannens möjligheter då det kommer till preventivmedel: det finns tydligen ett litet kirurgisk ingrepp man kan göra för att tillfälligt sterilisera män. Det är lätt och billigt att göra, enkelt att upphäva, ger inga fysiska men, kräver inga hormoner och behöver göras en gång på ungefär tio år. Hur perfekt låter inte det?
http://techcitement.com/culture/the-best-birth-control-in-the-world-is-for-men/?fb_ref=.T3GqGFXuGSY.like&fb_source=home_multiline#.T39IgdVrVg_
Jag har faktiskt hört om RISUG förr och ser fram emot vad det kan föra med sig. Olyckligtvis är proceduren (vad jag vet) inte tillgänglig här i västvärlden ännu.