Going My Own Way

The trojan horse in your head

”Ouppnåeliga” ideal

Jag råkade på en artikel på nätet häromdagen. På liknande sätt som ”vanliga kvinnor” de senaste åren har lyfts fram i reklamvärlden, görs här samma sak med män; modeller med ”den ouppnåeliga idealkroppen” byts ut mot helt vanliga män.

I artikeln sägs: ”These mock ads show how men are also held to the near-impossible body standards of models and professional sports players, and inundated with images of far-from-average male bodies on a daily basis”. Medan jag anser artikeln belysa ett intressant fenomen, som ytterst sällan behandlas ur en manlig synvinkel tar jag avstånd från hela grejen med ”nästintill omöjliga kroppsideal”. I mitt huvud är det inte omöjligt.

Det verkar många gånger som man idag säger att något är omöjligt när det egentligen bara är väldigt svårt. Att lyckas åstadkomma något som liknar ”idealkroppen” är inte omöjligt men det kräver arbete. Mycket arbete. Det kräver en viss slags inställning, en viss slags livsstil och ett visst slags åtagande. Du får ingenting gratis på gymet. Det du får ut är precis det du förtjänar och det kan inte köpas, lånas eller socialiseras. Det handlar om att släpa sig till gymet vare sig det är snöstorm eller 30+ grader ute, vare sig du är trött eller bara vill ligga ner och sova, dag ut och dag in, att pressa ut den där extra upprepningen fastän det nästan svartnar för ögonen. Det är inte lätt, det skall inte vara lätt men det är inte omöjligt.
Det är bara omöjligt om du själv intalat dig att det är så.

Fortes fortuna adiuvat

En livets sanning

Kockan är halv 10 på kvällen. Jag kommer hem från ännu ett träningspass, en kväll då gymet till största delen varit väldigt folktomt. Det här är vad jag gör, det här är vad jag trivs med och njuter av; jag lyfter skrot och spelar gitarr*. Medan jag väntar på att hissen skall komma ner formulerar jag vad jag kallar en av mina ”livets sanningar”; forma ditt liv efter det du njuter av.

För mig är det otänkbart att leva mitt liv på något annat sätt. Finner jag njutning i något vill jag, bör jag hitta ett sätt att lyfta upp just det till en av de främsta prioriteringarna. Tycker man om att resa är det självklart att man då skall hitta sätt att kunna göra det. Det här gäller även saker som inte är lika påtagliga; abstrakta värderingar, som frihet, tystnad och så vidare.

Det svåra är att hitta de där sakerna som betyder något, mer än andra saker, att fokusera på en handfull värden i det konstanta bruset av distraktioner i dagens samhälle. Men när man väl gjort det är det inte direkt svårt att forma sin tillvaro efter det man funnit och det är sannerligen inte svårt att njuta av livet man kontinuerligt skapar.

Fortes fortuna adiuvat

*Naturligtvis gör jag mycket mer men det är de två sakerna som dyker upp i mitt huvud just denna kväll

”Du har inga egna ännu?”

”Du har inga egna ännu?”
Frågan ställs av en bekant som jag stöter på vid Anttilas leksaksavdelning medan jag står och funderar ifall det är för tidigt att köpa en radiostyrd bil åt min 3-åriga systerson. Efter att en stund ha stått och diskuterat hur mycket Lego har förändrats sedan vi var barn får jag så ovanstående fråga.

”Nej…” svarar jag, nära att sätta till ett ”inte ännu”, inte för att jag vill ha barn i framtiden utan bara för att på något sätt sätta mig på ”samma nivå”. Ett ”nej herregud jag fattar inte hur någon kan leva med såna där” skulle nog inte ha fungerat så bra i ett sådant läge.

Det är faktiskt första gången jag fått en dylik fråga så jag har aldrig förr riktigt tänkt på det ”korrekta” svaret att ge. Jag döljer inte direkt att jag inte har några planer att skaffa barn men en del av mig vill ändå undvika att ge ett alltför definitivt svar eftersom jag tror att det kan uppfattas som stötande på något vis, som att säga att personen i fråga valt ”fel”.
Medan jag går iväg funderar jag över ifall jag nästa gång skall ge ett annorlunda, mer utförligt svar.

Fortes fortuna adiuvat

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.